Det känns som allt går för snabbt i livet.
För en stund sedan såg jag fyrverkerier.
Det kändes som om nyårsafton var igår.
Party för min födelsedag som var för nästan 5 månader sedan,
det känns som om jag fyller år imorgon igen.

Så vad ska man förvänta sig då? ... Jag venne'

Iallafall,
hade ett snack med min underbara mamma i bilen häromdagen efter ett återbesök på HÖÖKS. Bilder med nya grejor kommer imorgon eller någon annan fantastisk oväntad dag.
Vi snackade om allt möjligt, igentligen. Som en mamma och dotter brukar göra..

Detaljer går jag inte in på, men jag kan säga att ämnet var om egen häst. Japp, gissa hur det gick.

Nej, fel. Ni trodde nu helt säkert att allt var rakt av nej, en brytning som ALDRIG skulle nämnas igen.
Well MR, You've got it wrong.

Faktiskt tvärtom, men detta var bara en tidsfråga.

Skulle jag och min syster, delvis min mamma och hennes kille orka det? Och jag börjar snart i hööög stadiet, jag måste hinna med läxor, skolan, hästen, vänner, mat, allting!
Men samtidigt, en jävla bra andledning till att vakna skit tidigt på mornarna!

En bästa kompis som väntar i stallet, som gnäggar i hagen där traktorer dönar bort och man hör bara den.
Man dras till den.

Men samtidigt skulle det vara STORT ansvar. Allting som måsta göras. Om och om igen på ett år.

Både JA & NEJ..
Men jag tänker mera, då måste jag ändå kanske vänta i ett år för att flytta, yttligare ett år för att få hitta den rätta hästen som är min själsfrände.

Men såklart behöver det inte alltid vara så, jag vet ju inte.
Jag har ju aldrig haft en häst förut, i hela mitt liv. Om man bortser drömmar..

Men detta är något jag, min syster, & mamma måste tänka på. Jag låter det ta sin tid, för jag vill inte gå tillbaka i samma gamla vana utan den drömmen men samtidigt inte lämna allt det underbara gamla bakom mig.

Usch, hemskt val.

Kommentera gärna om ni har ett toppen förslag eller bara 'stötta' till mig..