Jag förstår ärligt talat inte grejen med mobbning. Är det folk som bygger upp sig själv med andras tårar? Är det nån som bara tycker det e kul att få andra människor tro att livet inte är värt att leva? I min skola pågår det BRÅK om det hela tiden. Och inte för att tala om folk som inte visar respekt. Upp till nästan 87% vill jag byta skola, bara pågrund av hur vi behandlar varandra i olika klasser. Och i våra EGNA klasser. Jag trodde att vi skulle skärpa oss. Upp med huvudet o le stolt. De små barnen skulle tycka vi var stora förebilder, och att vi finns liksom HÄR. Vi SKA vara klassen alla ser på o längtar tills de blir lika bra i skolan som oss Ingen bra start, må jag säga.Jag skäms över hur barn kör leken "Kull" Nu förtiden. Spring o slå nån, nu är det plötsligt deras tur att slå tillbaka. Och tyvärr är det tydligen så det är. Andledningen till att jag tog upp detta var för jag har blivit mobbad. Jävligt mycket oxå. Jag skakade av mig det, men det var seriöst på gränsen för varje dag efter skolan gick jag in på mitt rum och grät. Trodde det var sant det de sa men jag knep igen. Lite senare var det några vänner jag brukade älska som började hata mig. De skrev hatbrev, om hur ful jag var o allt det negativa. Och de brukade vara mina bästa vänner som jag skrattade med.Tillslut gick det inte.Efter 20 hatbrev, och ord, ringde jag min mamma mitt på dagen och lät tårarna rinna i floder. Det gick inte mer. DET var min gräns. De trampade på den. Min mamma tjöt av ilsks o grät hon med. Varför? För att jag inte hade berättat. För att jag gick runt på den tyngden i nästan en månad.Rektorn ringdes, lärare efter lärare fick reda på det och tillslut var det de som var i ett hörn, allt emot sig. Rektorn sa tillochmed att om de hade sagt ett sådant ord igen skulle de inte få gå kvar. Så var det.Vad jag vill säga är att jag inser mina misstag, alla förlåt jag har godkänt och skit jag tagit och trott på. Om DU BLIR mobbad, säg det med en gång. De förtjänar inte dina tårar. Le mot de och gå vidare...
Le mot de och gå vidare... 
T
A
R
T
S
I
D
A
N