Jag. Suger. På. Minnen. Och. Tider.

 

Det kanske ni fattar vid det här tillfället. Den GRYMMA känslan när man fortfarande är sjuk och tycker synd om sig själv. Jag är inte egoistisk av mig, men jag är orolig. På tävlingen kommer vi köra bord i ström, vilket jag alldeles nyss lärt mig, och fortfarande är rädd för. Om jag stannar sabbar jag det för oss. Jag kan göra detta, men på något sätt vill jag inte. Jag vill inte vara den domarna drar av 1 1/2 poäng för, och jag vill verkligen inte vara för nervös.

 

Jag går runt hela den här veckan och är, nervös. Som fan. 

Tänk på min reaktion på självaste tävlingen. 

 

 

Aja, just nu får jag bita mig i tungan och hålla käft mer eller mindre.

Antingen är jag med, och kanske sabbar det för laget,

    - eller så är jag inte med. 

 

Just nu är jag rädd för att jag står på val två, men mamma hade aldrig låtit mig hoppa över.

Hemma imorgon från skolan, ser hur det blir med gymanstiken. Jag försöker fortfarande bli bättre på detta, hoppas ni förstår det. 

 

Hörs imorgon om hjärnan vaknar i tid.

Kram <3